lindamedfler

Idag för ett år sen var Billy beräknad. Så från och med idag och 16(!) dagar framåt, för ett år sen, va jag i stort sett okontaktbar. Eller ja, folk kontaktade mig hela tiden och överallt kändes det som, ringde,sms, facebook, you name it! Överallt där jag kunde bli kontaktad fick jag frågor som "har det kommit någon bebis?" och liknande. Jag va redan sur och grinig över att inte föda och gå runt med ryggont och alla andra plågor man har i slutet på graviditeten så jag stängde av nästan helt och svarade inte någonstans. Jag spenderade dom sista dryga två veckorna nästan helt isolerad hemma .

Efter att ha gått ungefär en vecka över tiden googlade jag på "få igång förlossningen" eller nått sånt och testade varenda ett av alla knep jag hittade, bland annat : äta stark mat, hallonblads te, ananas, åka bil på guppiga vägar, långa promenader, och det vidrigaste av allt, smör och lättöl följt av att springa upp och ner för alla trapporna i niovåningshuset vi bodde i ! Inte roligt !!

Tills slut, när dagen för at sättas igång äntligen kom, 16 dagar senare så den 22 maj, satte allt igång sig själv ändå och 22.32 kom han ut, den finaste ungen som finns , min Billy .v

Jag kände att jag va tvungen att dela med mig av min lilla nostalgitripp. Man gick och väntade på den här dagen såå länge och när inget hände va det som världens chock, även om jag redan innan jag var gravid kände på mig att jag skulle få gå över. Vet inte varför jag trodde det men jag va säker och har alltid varit det (så länge som tankarna har funnits) . Jag kommer nog alltid komma ihåg 6maj och tänka på det här varenda år ;)


Min skrutt (lägg gärna märke till tänderna där uppe och den snygga
gluggen han har;))